Mina vänner och den fd bästisen

Jag fattar ingenting. Idag kom min fd allra allra allraste bästa kompis efter att ha varit borta på semester. Jag blev superlycklig... ett tag.
Men vi tar det från början... Lisa bodde jag ju granne förut. Hon var min bästa kompis då, fast matte tyckte att det blev lite jobbigt ibland. Jag ville helst vara hos henne hela tiden :) Hon har i allafall flyttat nu.


Den här är Hulda. Vi leker ganska bra, men hon är lite intensiv och springer altid ifrån mig. Dessutom blir hon alldeles galen och bara skäller om någon mer hund vill vara med, så hon är bara lite kul ett tag.


Så har vi Fender. Han var buskul när han var mindre. Nu är han skoj en liten stund, men sedan säger han att han vill bestämma och då brukar mattarna avbryta leken.


Mega och Leif då. Mega (den svarta) har jag lyckats få igång några gånger, men det är inte lätt ska jag säga. Sedan leker vi lite och vips så har han sträckt sig och blivit halt. Usch.
Leif är rätt kul, men det är bara att låta honom bestämma från början. Bättre än ingen kompis alls men inte så bra som bästis.


Den här filuren och hans pappa är mina arbetskamrater. Men det är också det enda vi är. Vi sover tillsammans och delar kontor och det är rätt mysigt och trevligt, men nåde mig om jag sätter upp en tass eller kommer för nära fel matte. Här gäller det att hålla låg profil.


Och så har vi Dinoz! Vi har jagat varandra i skogen, sprungit i diken, lekt i stallet och brottats i snön. Vi har kunnat leka hur länge som helst och har haft såååå roligt!
Men idag, nu när han kommit tillbaka från semestern var han så arg. Han morrade och hoppade på mig och matten berättade att han bitit två hundar. Matte räddade mig och sedan gick vi ut själva istället. Dumma dumma Dinoz!